Vi har hunnit med ett par stopp i Dalarna nu, efter att vi lämnade Borlänge och Mellsta camping. Vi började med att ta en natt i grannstan, Falun. Det finns en ställplats vid gruvan som verkar vara trevlig, men vi valde ändå att ställa oss på campingen uppe vid Lugnet och hoppbackarna. Vid gruvan finns det ingen el, men det gör det på campingen.
När vi är ute brukar vi prioritera att få elplats. Dels av ren lathet, men också för att kunna köra AC i bodelen på husbilen när det är varmt. Annars kan vi inte lämna djuren alls i husbilen, särskilt inte gamla Doris som är rätt värmekänslig. Och man vill ju kunna ta en och annan utflykt från sitt ekipage. Dobby är ung och pigg i benen så han kan följa med, men de övriga fyrbenta får oftast stanna i husbilen.
Det blev en lång promenad för lille Dobby, ungefär 2,5 km från campingen in till centrala stan där vi tog en glass och handlade lite godsaker på en butik som heter ”Renbiten”. Vi har inte smakat än, men det är säkert goa grejer!
Efter Falun blev det en liten avstickare till Avesta för att träffa Jimmys bror. På vägen passerade vi bl.a. Stora Skedvi – uttalas Schävä. Ortsnamn i Dalarna brukar ofta stavas på ett sätt och uttalas på ett helt annat. Vi kan ge många exempel på det, men det var kanske inte det som var det viktiga nu så vi hoppar över det. Hur som helst, i Stora Skedvi finns det ett gammalt knäckebrödsbageri som numera utökat så att det också finns lite saluhall med lokala delikatesser, restaurang samt ställplats! Vi övernattade inte, och inte handlade vi nåt heller, men det var kul att se hur dom gräddade knäckebröd för hand! Ett stopp att rekommendera och lätt att stanna med även en stor husbil!
Besöket i Avesta är inte så mycket att skriva om egentligen. Det blev en ganska lång kväll, inte minste på grund av ett utdraget åskväder vilket var rätt påfrestande för Doris, och även för hussarna. Det är klart att man blir orolig när en av pälsklingarna är så olycklig och stressad! Men så småningom lade sig åskvädret och vi fick alla sova.
Innan vi lämnade Dalarna för den här gången fick det bli ett stopp i det svenskaste Sverige har att erbjuda, Siljansbygden. Valet föll på Siljansbadets camping i Rättvik, precis vid vattenkanten. Man vet ju aldrig, någon gång kan man ju få för sig att bada. Fast framför allt är det ju väldigt vackert. I receptionen upplyste dom oss om att platserna bara var åtta meter och vår bil var för lång, men vi kunde ju alltid prova.
Kan det vara så att en meter i Dalarna är längre än en meter på västkusten? Hemma är vår husbil nästan nio meter lång, och vi har som synes rätt goda marginaler på den platsen vi fick! Men vi klagade inte utan slog ner stödbenen i backen och förberedde lunchen istället.
Medan Jimmy fixade lunch skulle Calle veva ut markisen eftersom solen sken för fullt och vi ville ha lite skugga. Detta visade sig vara lättare sagt än gjort den här gången. Med åldern brukar folk ha en tendens att kunna bli lite kärvare. Det gäller även markiser tydligen. Ena sidan av markisen åkte snällt ut när man vevade, med andra sidan hände det absolut inget alls! Veva in igen, veva ut. Samma sak. Veva ut lite, spruta 5-56, veva in och ut. Nähä…. jävla skit! Det blev till att äta lunch inne.
Lite googlande visade att vi inte var ensamma om att ha haft det här problemet, så efter lunchen och styrkt av lite inlägg från internet gjorde Calle ett nytt försök. Efter lite lirkande och tråcklande och ett antal väl valda svordomar gav markisen ifrån sig ett litet ”klånk” och öppnades snällt även på vänstersidan. Numera är alla rörliga delar som går att komma åt väl besprutade med 5-56 och sedan dess har markisen skött sitt förträffligt!
Nu kunde både vi och djuren njuta under markisen. Hundarna fick varsin hemgjord isglass, alltså hundgodis i en burk som man fyller med vatten och fryser in. Perfekt sätt att få i hunden vätska en varm dag samtidigt som dom har att göra en stund.
Vi avnjöt annat i skuggan istället samtidigt som vi firade vår 15-åringa bröllopsdag med champagne och lite god mat! Sämre kan man ha det!
Är man i Rättvik så är det ju ganska självklart med en kvällspromenad ut på långbryggan också! Även om vi den här kvällen fick dela den med ett antal tämligen förfriskade studenter så är det ändå väldigt vackert och det var en härlig kväll.
Vår andra dag i Rättvik var av det lite blåsigare slaget… Vinden får inte bara fart vid västkusten utan även vid en insjö som Siljan kan det blåsa till rätt rejält! Men det går ju att mysa inne i husbilen om man inte vill vara ute i blåsten – och sällskap har vi ju inte ont om :). Den som säger att våra djur tigger… tja, den har förmodligen helt rätt!
Även den här dagen bjöd vår husbil på en liten överraskning. Nu var det inte markisen som krånglade utan ett myggnät i ena fönstret. Det fick för sig att släppa från skenan på ett par ställen vilket gjorde att både mygg och även gråsparvar kunde ta sig in med lätthet… Calle gjorde ett försök att fixa detta, men myggnätet var inte alls med på noterna och släppte istället helt och flög upp i ramen. Ni vet som när en gammaldags rullgardin far upp med en smäll och flyger några varv runt sig själv.
Det blev till att inventera gömmorna i husbilen på verktyg och annat och skruva loss hela fönsterramen!
Men skam den som ger sig. Med hjälp av diverse verktyg och tre grillspett i bambu så är myggnätet i bättre skick än på länge! Grillspetten sitter för övrigt kvar i konstruktionen och har en viktig uppgift. Det blir pluspoäng till den som kan lista ut var dom finns!
Nu har vi så lämnat både Rättvik och Dalarna och rullat vidare på vår semesterresa! Till slut vill vi bara bjuda på väggdekorationen från diskrummet på campingen, kurbits de luxe! Det går inte att ta miste på att vi är i Dalarna!
Härligt att följa er resa. Vi har haft samma markisproblem… till slut totalvägrade den, men nu har ”nog” vår helt fantastiska verkstad i Västervik fixat detta. ha de bra hoppas vi ses.