…ibland kommer livet emellan. Och det var det som hände den här helgen. Men vi börjar från början!

Helgen före hade vi tagit en sväng till Bua som ni kanske sett. Där träffade vi ett par som vi pratade lite med och vi kom att diskutera vart vi skulle åka nästa gång. De hade tänkt sig åka till Helsingborg och det tyckte vi lät trevligt också så vi bestämde helt enkelt att vi skulle åka dit med båda våra ekipage.

Sagt och gjort, på fredagseftermiddagen började vi rulla söderut. Vi hade Jimmys mamma på besök, men hon klarar sig själv en helg och brukar tycka det är skönt att vi åker iväg så vi lämnade henne hemma med katterna och vår inneboende.

Våra nyfunna vänner hade kommit iväg lite tidigare och hade någon timmes försprång. När vi var halvvägs ner genom Halland ringde dom och sa att det var fullt i Helsingborg – så vad gör vi nu? Efter en kort diskussion bestämde vi att vi skulle rulla mot Landskrona och Lundåkrahamnen istället. Sagt och gjort! Det är ju inte så stor skillnad egentligen.

• 

• 

Lundåkrahamnen visade sig vara riktigt fint! Vi har inte lyckats hamna där innan trots att det är en rejält stor ställplats med 50 platser. Vägen dit var lite speciell genom ett industriområde, men vad gör väl det när man väl kommer fram till vattnet. En nackdel var väl att eluttagen bara var säkrade till 6A, så man får tänka sig lite för när man ska slå igång pinalerna i husbilen.

På kvällen hade vi lovat att bjuda kompisarna på lite mat, och om man som Jimmy jobbar med fisk och skaldjur så kan man ju göra det lätt för sig… Det var gott som alltid! Rökta räkor och havskräftor slinker lätt ner en fredag!

• 

Fredagar är man ju lite mosig så det blev i vanlig ordning en rätt tidig kväll, mätta och belåtna för att så småningom vakna till en solig och fin dag och en traditionell husbilsfrukost! Med sällskap.

• 

• 

Och för er som undrar vad det är på bild nummer två så är det en ostmacka med after eight. Calle skyr det som pesten, men Jimmy påstår att det är gott. Det är inte många som blivit övertygade om det, men prova om ni törs och meddela oss gärna vad ni tycker!

Lite senare tog vi så en promenad med våra kompisar/grannar in mot Landskrona för att upptäcka staden. Det går bra att gå från ställplatsen in till stan, det tar knappt en halvtimma i hyfsad takt, fast vägen är extremt trist. Man får ju lov att gå genom samma industriområde som man kör när ska dit med husbilen. Beroende på hur man går måste man också ta sig över eller under järnvägsspåren… I vårt fall blev det över.

• 

• 

Landskrona är inte någon storstad, men trevlig att strosa runt i! Delar av staden påminner om danska småstäder vilket väl inte är så konstigt om man tänker efter…

• 

• 

• 

• 

• 

Går man sedan lite ner mot vattnet passerar man en skulpturpark innan man kommer ner till citadellet.

• 

• 

Det är inte utan att man får lite vårkänslor när man ser forsythian i blomning.

Citadellet består av ett antal gamla byggnader innanför två vallgravar, fint att se på men inget vi stannade vid någon längre stund.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Promenaden gick vidare ner mot Öresund och längs stranden där man kan se lämningar från andra världskriget. Det är ju inte så långt till Danmark som ju då var ockuperat.

• 

• 

• 

• 

På väg tillbaka in mot stadskärnan så passerade vi ett område som påminner rätt mycket om där vi bor när vi inte är ute med husbilen. Lite nyare hus….

• 

• 

Innan vi skulle ta oss tillbaka till husbilarna fick det bli en lättare lunch och med tanke på vädret blev det också uteserveringspremiär för vår del! Härligt! Och ja, det kom något att äta också, det var inte en flytande lunch.

• 

Väl tillbaka vid husbilen blev det en promenad med Doris som hade fått stanna där för att vakta, eller vila… Vi gick längs vattnet utåt och kom till en liten strand. Det kanske inte var den mest inbjudande stranden, eller så berodde det mer på att det trots allt bara är mars. Mot husbilsväggen var det däremot riktigt härligt att sitta!

• 

Framåt kvällningen var det så grannarnas tur att bjuda på mat, men innan vi klev in i deras husbil så passade vi på att ta ett par bilder på en fantastisk solnedgång.

• 

• 

Efter maten var planen att krypa in i vår husbil och ta en lugn avslutning på lördagkvällen… Men som vi skrev i början – allt blir inte alltid som man tänkt sig.

Just som vi kommit in i vår husbil ringer Jimmys telefon, det är vår inneboende. Han berättar då att Jimmys mamma fått en stroke och åkt in till Sahlgrenska…. Vad gör man nu?

Att köra hem husbilen var inte ett alternativ, det hade blivit ett par glas rödvin till maten för Calles del, och Jimmy får inte köra den överhuvudtaget. Och sista tåget mot Göteborg gick om 5 minuter så det funkade inte heller… Återstår bara Taxi. Grannarna lovade ta hand om Doris och husbilen. Nyckel och hund lämnades över till grannarna och vi halvsprang mot infarten till området för att möta upp taxin.

Taxichaffisen hade en tung högerfot så det gick rätt fort att ta sig till Göteborg och Sahlgrenska. Väl där gick det att dra en lättnadens suck. Tack vare att vår inneboende hade valt att hålla sig hemma på lördagskvällen hade han hört en duns och hur Jimmys mamma ropat. Från det att det hände till hon var inne på sjukhus under behandling hade det inte hunnit gå ens en timme. Så när vi var på plats vid midnatt hade hon redan börjat få tillbaka funktioner som var borta när ambulansen kom! Tur att det finns rådiga människor!

Framåt morgonen kom också Jimmys bror med fru till oss, de hade kört från Dalarna där de bor så fort de fick höra vad som hänt. Svägerskan fick skjutsa Calle till Falkenberg för att möta upp våra kompisar som hade kört dit med både sin och vår husbil och hund medan Jimmy och hans bror åkte till sjukhuset för att hälsa på sin mamma.

Så här några dagar efteråt kan vi berätta att Jimmys mamma mår bra och troligen får komma hem redan i nästa vecka. Allt kunde ha gått väldigt mycket sämre. Doris var lite trött, men väldigt glad att se oss när hon kom hem till sina hussar. Och taxiresan kostade 4000:-, men priset är i det läget helt ointressant. En onödigt händelserik helg får man säga.

Till slut – stort tack till alla iblandade som hjälpt till på olika sätt. Ni vet vilka ni är!