Och så var det då dags för sista delen av vår lilla höstsemester som det blev istället för mässan på Elmia. Det var en vecka sedan vi var där nu, men det kom återigen lite emellan. Fast den här gången var det inte några sjuka föräldrar som ställde till det, utan en sjuk Calle istället. En inflammerad sköldkörtel kan ställa till mer än man tror och resulterade i ett dygn på sjukhus. Men det går åt rätt håll och nu är orken och inspirationen på plats för att plita ner det sista av vår semestertripp.
Det var förresten inte bara Elmia som inte blev av. Vi skulle ha varit i Hjo redan i påskas med några kompisar, men då kom det en pandemi i vägen och när det då var så nytt och man inte riktigt visste så ställde vi in den vistelsen. Campingen lät oss ha vistelsen innestående och nu var det då dags att prova på Hjo, ett för oss nytt ställe.
Vi hade turen att få platser alldeles vid Vätterns kant. Den enda nackdelen var det tomter man skulle backa in på, det hade ju varit rätt fräckt att kunna se rakt ut över Vättern när man drar ifrån gardinerna på morgonen. Men att ha baken (på husbilen alltså) mot vattenkanten hade en annan fördel som vi inte tänkte på först… Att kunna ligga i sängen och höra vågskvalpet alldeles intill när man ska somna på kvällen och när man vaknar på morgonen! Det kändes nästan som att vara på en båt, fast man slapp gungandet.
Hjo Camping visade sig vara ganska stor och dessutom välskött. De flesta campingtomterna är väldigt rejält tilltagna och det är gott om svängrum emellan. För de husbilsägare som vill stå på grus eller bara ska stå en natt finns det husbilsplatser utanför receptionen, enkelt och praktiskt med betalning via Swish. Men för vår del föredrar vi helt klart att stå inne på området, särskilt om man då får platser där man nästan kan hoppa ner i Vättern från tomten.
Campingen ligger bara en spottloska från stadsparken i Hjo och går man genom parken är man ända inne i de centralare delarna av stan. Nu ska man väl inte ha några storstadsförväntningar på Hjo, men det är en riktigt fin liten stad och det är väl värt omaket att promenera dit. På väg genom stadsparken passerar man en Biergarten. Det blev inget besök där för vår del, fast det såg allt bra mysigt ut! Där kan man föreställa sig en riktig tysk Oktober-Fest med Ompa-ompamusik, stora ölsejdlar och servitriser med Dirndls. Men som sagt, inte den här gången, vi tittade och strosade vidare.
Hjo ska tydligen vara känt för att vara en trästad, och det är inte svårt att förstå. Det finns gott om stora vackra trähus med massor av snickarglädje och fönster som måste vara ett mindre helvete att putsa! Men husen är väldigt fina att se på och det inryms lite olika verksamheter i de gamla träkåkarna, vi såg både hotellverksamhet, vandrarhem och en förskola när vi passerade.
Fortsätter man sen en liten bit till kommer man in till torget som också var lite sött och har en fontän som man kan titta till lite extra på om man kommer från fel håll. ”Fel håll” är i det här fallet snett bakifrån och ur den vinkeln såg det ut som en extremt kissnödig person med rejält tryck i strålen. Men går man runt fontänen får allt sin förklaring och det hela känns mycket mer alldagligt och rumsrent! Där står hen i godan ro och häller vatten ur en kruka ju.
Det blev mer än en promenad in till de centralare delarna av Hjo, dels för att proviantera på den lokala Ica-butiken, men inte minst för att det var mysigt! Både inne i själva Hjo, men även promenaden genom parken var en trevlig upplevelse i sig.
Som vi sade innan var tanken att vi skulle varit ett gäng där vid påsk och firat, men det blev nu istället. Resten av gänget var också med på campingen så vi fick sällskap in till Hjo också vid ett par tillfällen. En av promenaderna gick till Hjo hamn där det finns ett synnerligen trevligt ställe om man som vi gillar glass – Moster Elins glasscafé. Öppettiderna varierade efter väder och efterfrågan och nu på eftersäsongen hade man bara öppet på vardagseftermiddagar om solen sken. Vilken himla tur vi hade att solen visade sig på fredagen, så vi kunde få varsin stadig glass! Massor att välja på och gott var det.
Så klart ägnade vi en hel del tid åt trevligt umgänge med de andra husbilsåkarna i vårt gäng, det blev fyra husbilar i rad som ni kan se på bilden här nedanför! Ena sällskapet hade förtält på sin husbil och det var en himla tur så vi hade någonstans att ta vägen på kvällarna. Så här i september är ju inte kvällarna så där värst varma längre och då kan man behöva skydd från vinden, för det var en ganska blåsig helg. Men trevligt sällskap värmer det också, fast kanske inte rent kroppsligt. Vi försökte att inte vara alltför närgångna med tanke på – ja ni vet vad!
Om nu någon som läser detta tror att camping är primitivt och att man mest äter frystorkat, pulvermos och grillad korv så kan det inte vara mer fel, i alla fall inte i vårt fall. Inget ont i korv och frystorkad mat (förutom att man kan bli rätt uppsvälld av det sistnämnda), men vi sätter oftast ribban lite högre. Husbilsliv är oftast rätt bekvämt och man kan helt klart äta gott ändå, vilket den här sista bilden får symbolisera.
Varför skulle man inte kunna äta löjromstoast när man är ute i husbilen? Man ska leva gott och njuta av livet så ofta och mycket man kan! Ta hand om varandra där ute och njut var dag som det vore den sista!
