Förra inlägget låg vi lite efter med som ni kanske märkt. Det lade vi ut ungefär samtidigt som vi tog den här husbilshelgen i Kärradal som vi nu tänkte skriva om. Tanken var att komma i fas helgen efter när vi skulle till Calles pappa och hälsa på. Vi tänkte att det inte blir så spännande läsning av det som händer där i trädgården i den Blekingska urskogen så då kunde vi passa på att skriva om Kärradal. Men nu har det igen blivit en sådan där gång när det inte alls blev som vi hade tänkt oss. Eller jo, helgen i Kärradal blev som vi tänkt oss, men inte det som kom därefter…
Helgen hos Calles pappa blev däremot inte alls som det var tänkt, på lördag förmiddag åkte vi för att handla och när vi kom tillbaka hade Calles pappa ramlat och slagit upp knäna. Han kunde inte längre stå utan stöd och var sig inte riktigt lik. För att göra en lång historia kort blev det en ambulansfärd och fyra dygn på sjukhus… Man konstaterade en TIA-attack och den gamle fick ett antal nya mediciner. Så den senaste tiden har ägnats mestadels åt familjeangelägenheter och husbil och bloggande har fått ligga lite lågt ett tag – fram till nu! Men tack och lov har Calles pappa repat sig bra och är bokstavligt talat på benen igen.
Men åter nu till temat för inlägget!
Campingen i Kärradal består till väldigt stor del av säsongsplatser. Och dessutom sjukt trånga sådana. Dit in åker inte vi frivilligt med vårt åbäke, vi har sällan sett ett så trångt ställe. Och att tömma gråvattnet längst in på campingen kom inte på fråga, så det fick följa med hem igen.
Men man har också byggt ett antal husbilsplatser och husvagnsplatser direkt utanför receptionen som är betydligt enklare att navigera in på.
Och för tydlighetens skull – vi stod på First Camp Kärradal. På andra sidan servicehuset ligger nästa camping, Caravan Club. Men det känns inte riktigt som en camping för oss… Visserligen är vi medlemmar i Caravan Club, men det stället känns verkligen som en klubb för inbördes beundran. Vi kan ha fel, så rätta oss gärna om någon har andra erfarenheter.
Kärradals största fördel är närheten till havet. Det ligger inte direkt vid vattnet, men det är en kort promenad ner till vattnet och en väldigt vattennära strand. Men vattennära menar vi att om vattnet stiger typ 10 cm så försvinner hela stranden! Det innebär också att om man som vi går ner och lägger sig på stranden på en handduk blir både handduken och den som ligger ovanpå ganska fuktiga! Men vad gör väl det när solen skiner!
Lite längre bort åt vänster, oklart vilket väderstreck, kunde man se en liten strand till som låg helt öde och såg rätt inbjudande ut. Calle bestämde sig för att gå dit längs vattenkanten för att kolla in det lite närmare. Det visade sig finnas anledningar till att stranden låg öde… När man närmade sig kom det en ”doft” som är lätt att känna igen. Ruttnande tång. Och massor dessutom. Och bottnen i vattnet blev mjukare och mjukare… dessutom började det bubbla runt fötterna och den gas som kom upp därifrån luktade bra mycket värre än tången! Bara att vända och snabbt gå tillbaka!
Det var inte bara vi som var i Kärradal. Så klart tänker ni, det vore ju rätt oekonomiskt att driva en camping för ett par gäster. Men nu tänkte vi framför allt på att det var två ekipage till med folk vi känner. Ett par som vi träffade bara någon vecka innan på Mellbystrand, och ett annat par som vi också träffade på Mellbystrand – fast för fler år sedan än vad vi helst vill räkna till. Lite trevligt umgänge under markisen är ju aldrig fel, även om Calle ser rätt ensam ut på just den här bilden.
På lördagskvällen skulle vi också passa på att grilla. Så klart – husbil, sommar och fint väder, så klart man ska grilla. Några dagar tidigare hade vi gjort ett fynd på en loppis i Göteborg – en Cobb-grill för löjliga 80:-. Vi har hört lite olika vad folk tycker om dom men för det priset kan man absolut kosta på sig att prova, även om man kan vara lite skeptisk till en grill som har en utsida av plast. Men med tanke på hur snuskigt dyr den är om man köper den ny så bara måste den ju vara bra, eller?
Vi läste på och googlade allt vi kunde för att inte göra fel och vi tror fortfarande att vi gjorde allt rätt. Eller kanske inte… Först såg det fint ut och började bli lite glöd i kolen. Men efter en stund började det lukta rätt suspekt och röken fick en otrevlig färg och stack lite i ögonen. Grillen höll vad den lovade på ett sätt, utsidan var sval så det gick att lyfta upp den. Men på undersidan så det inte ut som det skulle. Hela skiten hade börjat smälta! Den grillen fick sluta sina dagar i en container på campingplatsen.
Tur att det fanns andra grillar tillgängliga som vi kunde använda, för smaken av bränd plast är inte någon höjdare.
Annars gjorde vi inte så många knop… vi njöt av en ledig helg, av vackert väder, av god mat och av trevligt sällskap. Så många och långa hundpromenader blev det inte eftersom vår gamla Doris har lite svårt med värmen nu för tiden. Men på morgonen är det lite svalare och mer promenadvänligt för gamla hundtanter så då får man passa på! Och ska man vara helt ärlig är det skönare för människor att gå då också, innan det gassar för mycket.
Med detta hoppas vi att vi framöver kan få lite lugnare helger och inte några fler föräldrar som akut åker in på sjukhus på ett bra tag. Nu har det ju gått bra både för Jimmys mamma och för Calles pappa, men det är lite onödigt mycket spänning i vardagen!
Ta hand om er och varandra där ute – man vet aldrig vad som händer!
