Kiruna och Björkliden

Efter Jokkmokk var det så dags för vår nordligaste destination på resan – Kiruna! Här i staden har vi kompisar sedan tiden vi bodde i Dalarna, men vi flyttade åt olika håll. Det är inte ofta vi ses, men nu var det dags! De första två nätterna tillbringades i självaste Kiruna hemma hos våra kompisar. Vill man till Kiruna och inte har vänner att stå hemma hos så finns det både ställplats och camping att tillgå. För tro det eller ej, Kiruna är värt ett besök!

Kiruna är en speciell stad med en intressant historia och en minst lika intressant framtid. De flesta av er vet säkert att man håller på att flytta stora delar av staden för att gruvan ska kunna fortsätta sin verksamhet. Malmfyndigheten går nämligen snett in under stan vilket gör att marken sakta kommer att försvinna där staden idag är byggd. Och den största anledningen till att Kiruna finns är just malmen och gruvan så då blir det en stadsflytt! Vissa hus rivs andra flyttas… Och massor byggs så klart!

Ett av husen som fått stryka på foten var Kirunas stadshus… Numera är det en park där stadshuset stod för ett par år sedan.

Det finns spår av stadshuset… gammalt tegel ligger kvar som dekoration, stora stenblock markerar var stadshuset stod och taket över entrén finns kvar, fast flyttat. Man har fått till en trevlig miljö av det som egentligen bara är en rivningstomt som väntar på att rasa ner när gruvdriften fortsätter.

Det har sina fördelar att bo hos någon som kan fungera som lokal guide! Vi fick en rejäl rundtur bland hus som försvunnit, flyttats och kommit till. Det är svårt att få grepp om ett så stort projekt och förstå riktigt hur det kommer att bli. Trots att vi tog oss hela vägen upp på Loussavaara (vi fick skjuts upp, det är en mördarbacke) är det svårt att få någon överblick. Det man däremot får från toppen av berget är en fantastisk utsikt över Kiruna och vidare ut över fjällvärlden och mot Kebnekaise.

Man kan också på ett rätt tydligt sätt se hur gruvan sakta men säkert äter sig in mot stan… Och Calle passade på att provsitta den nya sittliften, men nån skidåkning blev det inte tal om! Det hade det nog inte blivit ens om det fanns snö.

När värdfolket jobbade passade vi på att utforska staden lite på egen hand. Vi har varit här förut och har ett par favoriter som hör till… Även om man inte är kyrknörd så är Kiruna kyrka klart värd besväret! Det blir inte mindre spännande av att den ska flyttas i samband med gruvexpansionen, och det senaste budet är att kyrkan ska flyttas hel!! Hur nu det ska gå till… Men en vacker byggnad är det, både på insidan och utsidan. Hoppas verkligen att den överlever flytten.

Vi passerade också den gamla brandstationen som är en lite speciell byggnad det också. Calle såg genast framför sig hur brandmännen förr stod i tornet och spanade efter bränder att släcka. Men tydligen användes tornet för att torka brandslangarna i. Funktionellt, men inte lika fantasieggande!

Ett annat stopp som är obligatoriskt för oss när vi är i Kiruna är Thornéus renprodukter. Det ligger lite oansenligt i ett villaområde men har det mesta när det kommer till renkött och annat vilt. Så det blev till att köpa på sig så mycket som fick plats i vår lilla husbilsfrys av Souvasfärs, renskav, viltskav och annat gott som inte finns att få tag på hemmavid. I frysdisken hittade vi också hel ripa och tjäder, med fjädrar och allt. Vi lät dessa stanna kvar i frysdisken till de som bättre förstår sig på såna delikatesser.

Calle har länge varit sugen på att få gå lite i fjällmiljö igen, det var många år sedan sist. Och är man då i Kiruna så är det ju ett ypperligt tillfälle att passa på! Vi bestämde oss därför att ta en natt på campingen i Björkliden också, ca tio mil från Kiruna. En av kompisarna hade nu hunnit gå på semester och följde med upp över dagen för att följa med på fjället. Jimmy och djuren skulle ta en vilodag i husbilen istället.

Campingen i Björkliden är väl mest som en ställplats, man står på en grusplan och det finns ett servicehus, that’s it. Men läget mitt i fjällvärlden med utsikt över Lapporten och Torne Träsk är helt otroligt och gör ändå campingen minnesvärd, på ett positivt sätt.

Och är man sugen på att ta en dagsvandring av längre eller kortare modell är det ett perfekt utgångsläge! Calle hade sett ut en tur till Kratersjön, ca sju kilometer tur och retur. Det hela började med en stadig uppförsbacke till hotellet, följt av ytterligare ett rejält motlut upp till golfbanan. Jo, ni läste rätt. Det finns en golfbana mitt bland fjällen. Det kändes lite bisarrt att se välklippta fairways i fjällmiljö.

Efter nån kilometer på grusväg nådde man så till badsjön. Jodå, är man tillräckligt badsugen eller svettig och lortig kan man nog bada där, men vi stod emot den frestelsen rätt lätt. Vattnet var visserligen i flytande form, men allt annat än varmt.

Därefter fortsatte vandringen på stig i några kilometer, hela tiden med en fantastisk utsikt. Vintern i nordligaste Sverige har dock varit väldigt snörik vilket gör att det var ovanligt mycket vatten i alla bäckar och vattendrag eftersom snösmältningen fortfarande pågick för fullt. Vi fick också gå över några fält med kvarvarande snö…

Framme vid Kratersjön blev det så en välförtjänt fikapaus innan det var dags att vända tillbaka mot campingen. Allt smakar så mycket bättre när man är ute så här, även Pågens gifflar på påse blir en ren delikatess.

På vägen tillbaka fick det bli obligatorisk bildtagning med Lapporten i bakgrunden! Man känner sig så liten mellan dessa massiva bergstoppar, en känsla som inte går att beskriva utan måste upplevas.

Väl nere på campingen hade Jimmy förberett ett stadigt mack-fika innan det var dags för en kort promenad till. Strax nedanför ligger Silverfallet, drygt en kilometer från campingen. En lätt promenad egentligen, men man var ju lite stel i vissa delar av kroppen efter att ha varit till fjälls i några timmar. Men det är bara att låta benen jobba på… Är man bekväm går det att parkera bil eller husbil precis vid bron över vattnet som forsar ner mot silverfallet, då är det inte mer än 100 meter att gå.

Men den största upplevelsen var när man gick ytterligare några meter nedströms, ned till Torne träsk. Förutom utsikten och det klara kalla vattnet finns där en strand med klappersten som slipats av vattnet… Upplevelsen är väl värd metrarna man får lov att gå för att ta sig dit.

Kvällens middag bestod av thaimat från en restaurang i Kiruna som den icke-vandrande kompisen tog med sig till Björkliden efter att han slutat jobbet. Både Calle och Jimmy hade bestämt sig för att ta Thai-stark mat. Det var gott, men nog var det starkt allt! Det brände på vägen in och och kommer garanterat att svida på vägen ut…

Efter en intensiv dag var det skönt att få krypa till sängs i husbilen. Tack och lov att vi har bra mörkläggningsgardiner, för mörkt blir det ju inte alls ute. Men drar man bara för duktigt blir det mörkt och mysigt och så sover man så gott!

Det här inlägget får avslutas med en bild inifrån Kiruna. En byggnad och miljö som i sig är rätt ful kan bli fantastiskt vacker med rätt ljus – vi kallar det Jesusljus. Har ni sett religiösa tavlor med en bedjande Jesus så vet ni vad vi menar! Skönheten ligger helt klart i betraktarens ögon.

Efter detta vänder vi söderut igen. Ett stort tack till vårt värdfolk för guidning och tålamod!

10 thoughts on “Kiruna och Björkliden”

  1. Verkligen vackert var där och vandrade från Nikkaluokta till foten av Kebnekaise verkligen en fantastisk upplevelse Sveriges i särklass vackraste plats Björkliden med lapporten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *