När vi nu skulle rulla vidare från Strömstad hade vi vissa svårigheter att bestämma oss för vart. Skulle vi åka till något ställe där vi inte varit förr eller ta något beprövat? Efter lite beslutsvåndor styrde vi kosan mot Lidköping och Kronocampingen där. Det är kanske inte det billigaste stället, men det är väldigt välordnat för husbilar med många rejäla asfalterade platser. Och man kan väl få vara bekväm och ta ett ställe man vet funkar och har det man vill ha för stunden 🙂
Kronocampingen ligger på bekvämt promenadavstånd från Lidköpings centrum och Rörstrandsområdet och en spottloska från Vänern! När vi gick runt på området blev vi förvånade över hur många det är som fortfarande är ute och rör sig med husvagnar och husbilar. Det kanske är fler än vi som tänkt oss att vara på mässan på Elmia men istället tog en vecka i sitt campingfordon någonstans i Sverige!
Det var en husbil våra ögon fastnade vid, inte ofta man ser en husbil som är knallröd! Tysk var det, både till fabrikatet och registreringsnumret.
I och med husbilslivet har vi träffat många vänner, en av dessa bor just i Lidköping. Tack vare honom fick vi en helt oplanerad guidning runt i omgivningarna! Första stoppet blev Dafgårds gigantiska anläggning i Källby. Med tanke på hur stor fabriksområdet är måste matlådor sälja extremt bra! Det fanns också en trevlig fabriksförsäljning där vi handlade lite smått och gott. Man får dock passa sig för att shoppa för mycket frysvaror när man är ute med husbil, det är ju helt klart begränsat med utrymme på den fronten!
Sedan blev vi runtvisade på Kinnekulle! Att vi missat detta… Den kullen verkar ha mycket att se. Ett ställe vi fick se var stenbrottet vid Hällekis som är ett populärt ställe att stå med husbilar. Just idag var där bara tre plåtisar, men det finns plats för bra många fler! Och vi bestämde oss för att åka dit någon gång och stå med vår husbil, det verkade hur mysigt som helst!
Kinnekulle verkar vara proppfullt av småvägar, och i slutet av en grusväg nere vid vattnet kom vi fram till ett stenhuggeri! Dessutom hade vi sådan tur att det var öppet så man kunde gå in och kika. Vi konstaterade båda två att stenhuggeri nog var lite för tidskrävande och tålamodsprövande för att bli vår nya hobby, men det ser häftigt ut och är rätt svårt att begripa att man kan hugga ut motiv ur någonting som är så ”stenhårt”.
Även utanför stenhuggeriet gick det bra att stå med husbil visade det sig, och här stod ett par bilar på plats när vi kom. Vi är väl inte så övertygade om att vi skulle vilja rulla nerför den rätt usla grusvägen med vår husbil, men det finns ju dom som har smidigare åk än vi, och kommer man väl ner var där fint att stå, precis vid vattnet!
På vår rundtur blev det också ett stopp vid Sankt Sigfrids källa vid Husaby kyrka. Där sägs Olof Skötkonung ha blivit döpt någon gång för en himla massa år sedan. Historia är väl inte riktigt vår paradgren, men miljön runt källan och kyrkan var speciell och väl värd ett stopp. Och hur som helst så kände man nästan historiens vingslag runt öronen när man gick nerför stentrappan till källan.
Det blev en rejäl rundtur på Kinnekulle, men där finns onekligen en hel del att se också. Gott om stora gods och gårdar och väldigt många kyrkor. Det måste varit gott om religiösa bönder där när det begav sig!
Vi hann också med en promenad in till Lidköping som tydligen hade valt att högtidlighålla att vi var på plats… Det var regnbågsflaggor lite här och var och dom hade till och med pimpat en gräsmatta bara för vår skull. Det stod visserligen något om Lidköping Pride, men det hörde nog inte till detta! Självklart var pyntet av stan bara för vår skull!
Lidköping är fint och vi kommer garanterat tillbaka! Det är lite lagom långt och funkar året runt!