”Oh Felicia – Where the fuck are we!?”
Den frasen kanske inte betyder så mycket för vissa av er som läser detta, men för er som sett den fantastiska filmen ”Priscilla – öknens drottning” så vet ni vad vi menar. Och har ni inte sett den, se den. Det är en riktigt bra film trots att den har några år på nacken.
Hur som helst, den frasen yttrade vi några gånger på vägen, för vi åkte verkligen ut till mitten av ingenstans, när vi kommit fram dit så svängde vi av och fortsatte. Men till slut kom vi så fram till Rörvattnets fiskecamp och möttes av en vänlig tysk (alltså ägaren). Plats fick vi, med sjöutsikt. Fast det hade å andra sidan alla platser. Knott fanns det också på alla platser, utan extra kostnad.
Men campingen låg vackert vid en fiskesjö, och förmodligen är 99% av campingens gäster fiskegäster. Fast vi lät fiskegrejerna stanna i husbilen. Att vi valde just denna camping berodde på att det låg rätt nära Myrbodarnas fäbodar där en i vårt resesällskap hade en gammal bekant som stod för verksamheten. Dit tänkte vi ta en dagsutflykt, och då fick det bli två nätter i just Rörvattnet.
Morgonen efter packade vi så in oss i våra vänners plåtis som kändes lite enklare att ta sig fram i för att åka till Myrbodarna och gosa med getter och äta våfflor. Sista halvmilen dit var det grusväg, men hyfsat lättåkt ändå. Efter en dryg halvtimmes körning kom vi fram till Myrbodarna, vägen fortsatte till Vinklumpen. Namnet satte ju onekligen fart på fantasin, men Google talade om för oss att det var ett sameviste.
När vi efter några om och men parkerat och tagit oss upp till själva fäboden kunde vi inte annat än beundra utsikten över de norska fjällen, så vackert!! Det kändes som en förmån att få vara där.
Ibland säger man att det är vackert så att det gör ont, och så var det faktiskt här! Perfekt väder hade vi också, bara att tacka och ta emot!
Några getter hittade vi inte, dom var ute på egen hand i skogen och roade sig. Korna och fåren var också ute och strövade fritt. De enda djur som fanns kvar på fäboden var några kalvar och ett stackars halt får som inte hade fått följa med sina kompisar. Men det gjorde inte så mycket för kalvarna var underbart söta!
Och OJ vad dom gillade att suga på fingrarna. Man kände sig faktiskt lite taskig som inte lyckades få fram någon mjölk från fingertopparna… Dom provade med både kepsen och shortsen också, men det var lika mjölkfattigt där! Hoppas att dom fick massor med mjölk när ko-mammorna kom tillbaka på kvällen.
Även om det nu inte fanns några getter så fanns det i alla fall våfflor, gräddade på vedspis med hjortronsylt och färsk grädde! Det gjorde gott för själen, särskilt med tanke på utsikten man hade när man åt… Självklart var det kokkaffe till!
Även byggnaderna på fäboden var vackra, man kan väl säga att de hade patina.
Det går väl inte riktigt att föreställa sig hur livet var när man tillbringade hela somrarna där med djuren som enda sällskap, men att gå runt och titta sätter ju ändå fart på fantasin.
Efter att våfflan intagit sin plats i magsäcken rullade vi så tillbaka till Rörvattnet. Det blev en lugnt kväll med lite boule och god mat. Tack vare citronellaljus, Thermacell och myggmedel lyckades vi hålla dom flesta knotten på behörigt avstånd, även om vi alla fick ett och annat bett.
Gillar man att fiska är nog Rörvattnet, eller någon annan liten camping i närheten längs den så kallade Fiskevägen, perfekt. För oss var det ett trevligt och fint ställe att stå på i två nätter, men kanske inte något man nödvändigtvis måste åka tillbaka till. Men Myrbodarna… Är ni i närheten så åk dit!
