Söderköping

Oj, oj… Nu ligger vi efter med bloggandet. Det har varit några hektiska dagar efter att vi var på Öland, men nu har vi gått in för landning och ska försöka skriva ikapp!

Efter våra härliga dagar på Öland var det så dags att rulla norrut, mot Borlänge, där Jimmys mamma skulle ha 70-årskalas som vi höll i. Fast vi kände väl att hela vägen från Öland till Borlänge kanske var lite väl häftigt att avverka på en dag, så det fick bli en övernattning på vägen. Efter att ha kollat på lite campingar så fastnade vi för Söderköping.

Campingplatsen i sig var ganska trist om vi ska vara ärliga, en stor grus/gräs-plan. Men vi fick en tomt som låg precis intill Göta Kanal, det var faktiskt rätt härligt att se båtarna glida förbi precis bakom. Calle satt och gjorde iordning potatis till kvällens middag när det helt plötsligt blev en himla fart på tanterna på campingen. Dom kom joggandes från alla håll med telefonerna i högsta hugg. Brinner det? Nä, det var en av kanalbåtarna som kom glidande i sakta mak. Det ser man inte varje dag när man sitter och skrubbar färskpotatis!

Campingen låg på lagom promenadavstånd in till Söderköping, någon km längs med kanalen. Det enda kruxet var att man var tvungen att korsa E22:an, rätt tungt trafikerad. Men folk var snälla och släppte över oss.

Själva Söderköping är en riktig pärla, så mysig gammal stad! Gillar man att titta på gamla hus så är det bara att gå loss här! Och nere vid gästhamnen i Göta Kanal var det tätt mellan matställena. Och inte minst en ENORM glass-servering. Men vilken kö… vi hoppade över den glassen!

Inne i själva Söderköping strosade vi runt ett tag och kollade in husen, inte direkt något shoppingmecka, men det var inte det vi var ute efter heller!

Och kan ni tänka… vi hittade en gammal kyrka också! Klocktornet var separat från kyrkan och det måste ha varit nytjärat för det luktade som i en småbåtshamn. När vi sedan öppnade kyrkporten och klev in möttes vi av orgelmusik, organisten satt visst och övade. Vi tror att det var en bröllopsmarsch av något slag, men vad vet vi… Det var i alla fall ganska stämningsfullt.

Även längs kanalen är det mysigt att gå, och när vi tittade ner i det långa gräset vid kanalkanten såg vi ett konstverk som hade en del på ena och en del på andra sidan kanalen. Det var ett antal kaninen som hjälpte varandra att korsa vattnet.

Och är man vid Göta Kanal så är det väl klart att man ska kika lite på slussarna också. Någon slussning av båtar såg vi inte den här gången, men det är ändå lite fascinerande att tänka sig att man kan flytta båtar uppåt och neråt på det sättet.

Det som var mest intressant med själva campingen var annars servicehusen som var inrymda i gamla hus som hörde till kanalverksamheten.
Det blev en lugn och tidig kväll så att vi nästa morgon kunde rulla vidare upp mot Dalarna, det svenskaste av Sverige!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *