Det blev ett par dagar till på Öland, precis som vi tänkt oss. Och vi stannade kvar på Wikegårds semesterby och ställplatscamping som stället heter officiellt. Men vem orkar säga det? Så Wikegårds får det heta helt enkelt.
Öland är en väldigt platt ö och därför cykelvänlig. I alla fall om ens rumpa är van vid cykelsadeln. Det var det väl lite si och så med insåg vi efter söndagens cykelutflykt…
Ett av de andra killparen på campingen fick idén att vi på söndagen skulle cykla och kolla på Byrums raukar som ligger ett par mil från campingen, på västsidan av ön. Kul tänkte vi och satte batterierna till våra elcyklar på laddning. På söndagen var vi sex personer som trampade iväg. Vägen blev mindre och mindre, men oj så vackert… Fina hus och fantastiska landskap!
Google maps hade sagt att det skulle ta 60 minuter att cykla de två milen. Det visade sig inte vara riktigt sant, kanske mest för att vi stannade och tittade och tog kort lite här och var på vägen. Men det är väl vägen som är resans mål? För er som är botaniskt intresserade fick vi av en medcyklist lära oss att allt det där blåa ni ser på bilderna är Cikoria. Så det så! I vår värld var det bara en massa blå blommor, men nu vet vi bättre. Men vackert var det hur som helst.
När vi trampat tvärs över ön så kunde man också se Blå Junfrun och Blåkulla ute i Kalmar sund. I fjärran såg man också kärnkraftverket i Oskarshamn, men vi lät bli att ta bild på det.
Största delen av vägen vi cyklade gick längs Ölands västra sida, precis vid vattnet, mycket vacker väg. Men ack så dammig, det måste varit länge sedan det regnade här. Det dammade rejält om cyklarna och ännu mer efter de bilar vi mötte! Nere vid vattnet var det också en konstutställning på klipporna, annorlunda! Men vackrare galleri finns nog inte.
Till slut kom vi också fram till Raukarna. Det är spännande att naturen kan formas så här… Vi var inte direkt ensamma där, så att försöka ta kort utan att få med familjefäder och små barn som klättrade runt var en utmaning.
Strax norr om raukarna ligger det också en sandstrand så vissa av oss passade på att ta ett dopp innan vi började trampa hem mot husbilen och djuren som fått stanna hemma!
Jösses vad ömma vi var i baken när vi kom tillbaka till Wikegårds. Nog för att i alla fall Calle cyklar en del i veckorna, men det är skillnad på ett par kilometer och fem mil som vi landade på totalt efter den här utflykten.
På måndagen blev det inte några större utflykter, en cykeltur till Ica och en liten loppis/antikaffär vi hittade. Det blev inte några fynd där, även om vi var rätt sugna på en läcker uppblåsbar solsäng från 50-talet. Men att släpa med sig den, näe… och att ligga på den när det är soligt och varmt? Det lär va en svettig upplevelse.
På kvällen satt vi och pratade med Fredrik som är campingvärd och som såg till att regnbågsflaggan hissades för första gången på Wikegårds 2013. Med oss var också ett killpar som kommit samma kväll.
De är stammisar på Wikegårds och hade bott där flera gånger innan Fredrik insåg att de var ett par. Det var också de som gav inspiration till att campingen fick HBTQ-inriktning. Tack säger vi!
Fredrik är en eldsjäl som verkligen brinner för det han håller på med, och dessutom en fantasikt trevlig människa! Det har varit både med- och motgång under åren som gått vad vi förstod, men han står på sig och står upp för det han tror på!
Från Wikegårds åkte vi med många fina minnen, flera nya trevliga bekantskaper och en längtan tillbaka, redan innan vi hunnit över Ölandsbron! Och dessutom varsin snygg ny t-shirt!
