Vi har egentligen bara gjort en längre utlandsresa med husbil. Det var med vår gamla Frankia sommaren 2018. Vi hade då bestämt oss för att vi liksom så många andra husbils- och husvagnsmänniskor skulle åka till Kroatien.

Planeringen för resan började i väldigt god tid, redan i januari, med bokning av färja för att få ett vettigt pris, kalla det att vara snål eller ekonomisk – billigt blev det i alla fall! Men det var en del annat att förbereda också, inte minst eftersom vi har en hund med i sällskapet. Så det blev ett par besök till veterinären för att ordna med pass och nödvändiga vaccinationer åt henne. Vi hade också bokat plats på en camping i Vrsar i norra Kroatien för att vara på den säkra sidan, även om vi väl egentligen inte trodde att det skulle behövas.

Vi hade bestämt oss för att åka tidigt på försommaren för att det inte skulle bli så hiskeligt varmt så avresan från Göteborg gick redan den 1 juni! Första etappen var dock inte så lång, vi rullade hela vägen till Varbergs hamn för att ha nära till färjan morgonen därpå. Att vi hade bestämt oss för just Varberg-Grenå berodde inte bara på priset. Vi hade aldrig provat att ha med Doris på en färja förut och tänkte att vi skulle ha så kort överfart som möjligt. Så det i förhållande till priset gjorde att det fick bli just den turen.

Färjeöverfarten gick väldigt smidigt, knappt något folk på båten, solen sken och det blåste inget alls. Doris och vi satt mesta delen av tiden på däck och hade det trevligt, och som vanligt flörtade Doris med alla som gick förbi!

Vid lunchtid var vi framme i Danmark och första gången för Doris utomlands. Det tog inte så lång tid innan hon kissat in vårt sydvästra grannland! Målet för dagen var att passera gränsen till Tyskland. Att köra på motorvägen på Jylland är inte det roligaste man kan göra, det är verkligen transportsträcka. Men man tar sig ju raskt framåt i alla fall så ganska snart hade vi tagit oss över till Tyskland och började leta ställplats eller camping att stå på för natten.

Efter att ha konsulterat diverse appar för att hitta nåt ställe att bo på styrde vi mot en ställplats i Schleswig. När vi var på väg genom staden så var det en hel massa skyltar om någon form av festival, lite oklart vad det var. Men tydligen var det populärt i husbilskretsar för ställplatsen var proppfull.

Calle rattade vidare medan Jimmy fortsatte leta på appar och sajter. Inte så långt därifrån skulle det finnas en campingplats, då testar vi där istället! Där hade vi bättre tur. Men vi insåg på en gång att i Tyskland är det lättare att man kan lite tyska, och man ska definitivt ha kontanter med sig! Calle fick damma av skoltyskan och plocka fram sedelreserven. Efter lite viftande och gestikulerande kunde vi så rulla in på campingen som visade sig ha vikingatema. Våra förfäder hade visst varit och stökat runt en hel del där i krokarna, på andra sidan vägen låg det ett vikingamuseum. Hade vi stannat längre än över natten hade vi säkert kunnat fördjupa oss en hel del i detta, men nu var det bara ett nattstopp.

Elinstallationerna på campingen var för övrigt lite annorlunda. Det såg ut som att två elskåp servade hela campingen, men det funkade i alla fall som det skulle trots de gigantiska härvorna av sladdar.

Dagen därpå tänkte vi att vi skulle rulla ner till södra Tyskland, men först skulle vi proviantera lite. En annan lärdom om Tyskland blev snabbt att de har bra mycket större respekt för att helga vilodagen än vad vi har i Sverige, för alla affärer vi hittade var söndagsstängda, inte ens Lidl hade öppet. Det allra nödvändigaste hittade vi på en mack så sen var det bara at ta det som fanns i skåp och lådor och vänta tills det blev måndag.

Tyska Autobahn visade sig inte vara så värst mycket mer upphetsande än motorvägen på Jylland. Vi kom väl kanske inte riktigt så långt som vi hade tänkt oss då vi råkade på en och annan köbildning – Stau. Tydligen hade tyskarna pingstledighet och var på väg hem från diverse resor med bilarna fullastade med uppblåsta badleksaker, kuddar mm. Vi som trodde att söndag skulle vara en perfekt resdag…

Att hitta en övernattningsplats när vi kände att det var dags att stanna visade sig vara lite svårare, men så småningom hittade vi en campingplats i nån mindre ort som vi knappade in på vår GPS. Campingen visade sig ligga i ett villaområde. Och inte bara det, den låg på en villatomt! Paret som bodde där hade uppenbarligen startat camping på sin gräsmatta på 50-talet och dom höll på än. Receptionen var inrymd i husets hall och där satt tanten och skrev kvitton för hand och sålde lite förnödenheter från en bokhylla bakom sitt skrivbord.

Efter att ha betalat visade mannen i huset oss in på vår minimala plats efter att ha kollat hur länge vi skulle stanna. Då vi bara skulle stanna en natt fick vi stå ytterst, vi blockerade ju vägen för de bakom. Inga vidare utrymningsmöjligheter där inte! Ingen drömcamping men det fick duga för en natts sömn.

Serviceutrymmena var inrymda i husets källare och hade troligen sett likadana ut sedan dom startade sin verksamhet. Doften av mögel och gammal urin var inte helt angenäm och duschdraperierna var garanterat original och senast tvättade 1987. Duschen gick i alla fall snabbt och effektivt! Det blev i alla fall en tidig kväll och en snabb avfärd på morgonen.

Vi rullade vidare på autobahn och efter att ha passerat München började vi se oss om efter ställen som sålde vinjetter för motorvägarna i Österrike och Slovenien. Det var inte så svårt att få tag i för det såldes på i stort sett varenda mack!

I och med att vi närmade oss Alperna blev också landskapet mer intressant och körningen lite roligare. Gränsen till Österrike passerades smärtfritt och i Österrike skulle vi också spendera sista natten innan Kroatien. Vi hade sett ut en camping som låg en bit från motorvägen, få campingplatser ligger ju direkt vid en motorväg. Så vi svängde av in på en mindre väg och började köra uppför… Backigt och krokigt var det och Calle körde på så gott han kunde, men rätt var det var så hade linjebussen bakom oss lessnat på vårt i hans tycke snigeltempo och körde om. Jösses!

Så småningom ledde vägen vi körde på oss genom en sovande skidanläggning med liftar, skidhotell och hela köret. Då inser man att vi är rätt högt upp! Lite nedförskörning blev det innan vi kom fram till campingen som låg i en sänka vid en fors. Man märkte att det var lågsäsong i Alperna för receptionen var bara bemannad två timmar varje morgon. Det var bara att köra in och ta en plats och så fick man betala dagen efter.

Ren och fräsch camping med alla faciliteter med en härlig utsikt mot fjälltopparna runt omkring. Campingen hade förmodligen sin högsäsong på vintern då man kunde gå till närmsta skidlift, bara att gå över bron över en liten fors. Synd bara att vi har en åskrädd hund och det mullrade från och till mest hela kvällen… Det blev till att söka in nån Österrikisk TV-kanal för att avleda henne lite från mullrandet istället för att gå på några längre promenader och njuta av alperna på allvar.

Så var det då dags för sista etappen ner mot Kroatien och Vrsar där vi bokat plats på en rejält stor… naturistcamping! Det är något vi aldrig provat innan och tänkte att ska vi prova någon gång så är det väl när man är utomlands och inte riskerar att springa på någon man känner!

Platsen vi fick var helt perfekt, bara 100 meter från hundbadet på campingen och ca 2km från receptionen… ja, det var en stor camping! Vi får väl medge att det kändes rätt udda när vi parkerat husbilen och klev ur. Ska man klä av sig eller behålla kläderna på en stund? Jimmy tog cykeln till receptionen för att fråga om ett par saker medan Calle började dona lite med husbilen, fortfarande iklädd shorts och t-shirt. En rad längre bort satt det tre seniorer från Holland som panelhöns och verkligen glodde. OK, det är väl bäst att krypa ur kläderna då så dom inte tror att vi är där för att titta. Nu hjälpte inte den manövern, dom fortsatte att sitta och stirra. Hela tiden vi var där faktiskt. Det var väl helt enkelt det dom orkade göra, sitta och titta på folk, och då råkade vi bara vara i skottlinjen så att säga.

Ganska snabbt blev det i alla fall helt naturligt att vara näck på campingen, alla andra var ju det och klimatet var onekligen rätt perfekt för ändamålet. Campingen var enorm med flera restauranger, två mataffärer, bageri mm. så det var inte så svårt att njuta av semestern där. Några cykelutflykter in till Vrsar ett par kilometer bort blev det också. Det var inte direkt någon storstad, men det dög absolut för att strosa runt och kika.

Efter vår bokade vecka var det så dags att rulla vidare. Inte så långt, vi hade tittat ut en camping i närheten av Porec där vi tänkte ta några nätter. Vi packade ihop oss och rullade iväg. Väl framme gick Jimmy till receptionen för att checka in, men se det gick inte riktigt som det var tänkt. När mannen i receptionen tittat i våra pass så fick vi nobben. Ett killpar var tydligen inte välkomna där! Känslorna inför detta var rätt många och blandade… Man blir ju både arg och ledsen på samma gång. Samtidigt som man får lite perspektiv och är rätt tacksam över hur vi har det i Sverige! Och så blir man ju rätt ställd. Vad gör vi nu då?

Efter en snabb överläggning bestämde vi oss helt enkelt att åka tillbaka till samma camping vi kom från, där visste vi i alla fall att vi var välkomna! Så efter att ha provianterat lite när vi nu ändå var ut och rullade med bilen så var vi tillbaka på samma camping och samma plats som vi lämnat ett par timmar tidigare. Lite snopet, men det kändes ändå som det bästa efter omständigheterna.

Så det blev några lata dagar till på campingen med sol, bad och lite cykelutflykter. Bland annat kikade vi på en lokal kyrkogård som var en lite annorlunda upplevelse mot vad man är van vid från Sverige. Att ha foton på gravstenarna känns ovant, men det blir ju väldigt personligt.

Vi passade också på att cykla till ett närbeläget naturreservat vid Limfjorden. På namnet låter det som vi hamnat i Danmark, men det finns tydligen en Limfjord även i Kroatien!

Men så småningom var det ändå dags att röra sig norrut igen. Första etappen var planerad att gå till en annan del av Kroatien. Ett gäng vänner och bekanta hade nämligen hyrt ett hus där som de skulle bo i en vecka och vi hade bestämt att vi skulle hälsa på dom där. Så vi styrde husbilen upp i bergen mot ett hus som vissa kanske känner igen från Mästarnas Mästare. Huset var helt fantastiskt och läget var helt ljuvligt! Det blev en trevlig dag och kväll med promenad i byn och middag på terrassen innan vi tog oss uppför backen till husbilen där vi parkerat husbilen. Vi hade till och med lyckats snika till oss lite el från huset – ibland är det bra med långa kablar!

Morgonen därpå sade vi hej då till de som bodde kvar i huset och rullade vidare norröver, genom både Slovenien och Österrike innan vi landade på en liten campingplats i allra södraste Tyskland, omgiven av alptoppar. Tack och lov var gamla husbilen inte så lång som den vi har idag, det var inte helt lätt att få plats. Vi fick ta hjälp av campingägaren för att ställa oss, när vi var 2 cm från stenmuren så stack cykelstället fortfarande ut i vägen… Men det var helt OK sa han så det fick vara så då!

Det blir lite trist att bara köra så efter detta kände vi att vi ville stå still ett par dagar, vi hade tid på oss innan vi var tvungna att vara hemma och börja jobben igen. Efter lite funderande och googlande fastande vi för München och en camping som ligger relativt centralt där.

På vägen till München hade vi tänkt oss att stanna till och titta på koncentrationslägret Dachau. Det var inte svårt att hitta dit, men att hitta en parkering för en husbil visade sig vara omöjligt, i alla fall just när vi var där. Så tyvärr fick vi rulla därifrån och vidare mot campingen inne i München. Att köra in i München var lite småsvettigt, inte minst för att de har miljözoner där och vår gamla husbil levde inte upp till kraven för att få passera där… Men vi lyckades manövrera rätt och checka in på campingen.

Det bästa med camping Thalkirchen var läget. Servicehusen var rätt sunkiga och platserna trånga, men att kunna cykla in till gamla stan på under halvtimmen är ju perfekt så vi var väldigt nöjda ändå! Det blev några cykelturer in medan Doris fick vakta husbilen åt oss! München visade sig vara en trevlig stad som vi gärna återkommer till en annan gång! På två nätter hinner man bara nosa lite på en så pass stor stad och det finns säkerligen massor mer att se! Men vi hann i alla fall med att skaffa oss en ny kompis där som sedan dess alltid följt med oss på våra resor – den lilla regnbågsfärgade nallen vi har i framrutan.

Efter München var det så dags att fortsätta norrut genom Tyskland. På vägen ner hade vi kört genom västra delen av Tyskland så för att få lite omväxling så fick det bli östra delen på vägen uppåt, skillnaden i mil var inte så mycket att bråka om. Det visade sig vara rätt mycket mindre trafik i östra Tyskland, om det bara berodde på tur eller om det faktiskt brukar vara så har vi inte någon aning om, men det var hur som helst skönt att slippa en massa ”Stau”.

Sista natten i Tyskland tillbringade vi på en liten camping i norra Tyskland. Tydligen gjorde inte stället något djupare intryck för vi kommer inte ihåg vad staden heter…

Efter detta var det bara två nätter kvar på semestern och vart tar vi då vägen blev ju frågan. Slutligen landade vårt val på Ribe, Danmarks äldsta stad med en fin camping på behagligt cykelavstånd från stadskärnan. På vägen dit stannade vi och provianterade och eftersom det var midsommarhelgen vi skulle tillbringa i Ribe försökte vi hitta det man ska ha; färskpotatis, sill, gräddfil och jordgubbar. Det var inte helt lätt att hitta rätt i hyllorna på Citti-markt, och att räkna ut vilken av alla förpackningar med mejeriprodukter som innehöll något gräddfilsliknande. Men så småningom kom vi ut med det vi skulle ha och kunde rulla vidare in till Danmark.

Hela resan hade vi haft tur med vädret, men midsommarhelgen bjöd på ganska ruggigt väder med en hel del regn. Men vi lyckades ändå parera in ett par turer in till Ribe som är väl värt ett besök! Bland annat tog vi oss upp i tornet i domkyrkan där man har en rätt imponerande utsikt.

Efter alla trappstegen upp och ner där så kände vi att vi var väl värda lite danska bakverk! Och är det något dom kan våra grannar i söder så är det bakverk, OJ va mycket gott det finns att välja på! Det blev nästan en hel middag med bara sötebröd…

Så, dagen efter midsommardagen, sista dagen på vår semester, var det dags för sista etappen. Färjan hem var bokad från Fredrikshamn på seneftermiddagen, men vi rullade i god tid och tänkte göra stopp på vägen. Nu blev det inte några stopp på vägen med påföljd att vi var i Fredrikshamn i extremt god tid. Och ni som varit i Fredrikshamn en söndag vet att där finns det inte mycket att göra. Faktiskt inget alls! Vi hittade en mataffär att köpa fikabröd i och sen satte vi oss i husbilen och mumsade kaka för fullt.

Så småningom så kom vi då på båten som tog oss hem till Göteborg igen. En lärdom av den färjeturen var att man kanske inte ska boka sista båten hem sista dagen på semestern. När vi kom hem vid midnatt var det ju bara till att packa ur husbilen och köra och parkera den för att sedan hoppa direkt i säng. Vi skulle ju båda två upp och jobba dagen efter. Det kändes inte helt genomtänkt!

Tre veckor går fort, och även om vi halva tiden låg stilla på ett och samma ställe kändes det som att vi hann se och uppleva massor. Det mesta trevligt och positivt, men inte allt. Fast vi är inte avskräckta från att köra med husbilen på kontinenten, tvärtom. Det kommer vi säkert att göra om igen!