Påsken 2018 tyckte vi att det skulle vara härligt att åka till Österlen för att möta våren. Det ska ju vara så fantastiskt fint där och i Skåne måste det ju vara vår vid Påsk tyckte vi. Sagt och gjort. Simrishamn verkade trevligt så vi bokade in oss på campingen där, det var ju konstrunda och allt så det kanske skulle bli fullt annars. Vad visste väl vi?
På Skärtorsdagen lämnade vi finvädret i Göteborg och rullade söderut. Vädret blev sämre och sämre, och när vi passerade Kristianstad började det komma blötsnö. Men vi hade ju dubbdäck på husbilen så vad gjorde väl det? Några centimeter snö är väl inga problem!
Mer och mer slask på vägen blev det och blåste gjorde det. När vi så kom till Brösarps backar tog det tvärstopp. Högst upp i en backe stod en tant med bakhjulsdriven bil och sommardäck och spann. I sann scoutanda gick Calle ut och hjälpte till att putta på. Tanten kom loss, men när det sen var dags för oss att rulla vidare så stod vi där vi stod. Tvärstopp! Hjulen bara spann och grävde sig ner i blötsnön. Och en husbil på 3,5 ton är inget man puttar loss. Efter lite (mindre) goda råd från en arg man i övre medelåldern som troligen hade galet högt blodtryck så åkte dessutom höger framhjul ner i diket. Nu var det tvärkört! Vi stod där vi stod och blötsnön fortsatte vräka ner.

• 

• 

Ni som inte varit med om snöstorm på Österlen tänker nog att det bara är skitsnack, men när det kommer 5 centimeter snö på Österlen innebär det att på de flesta ställen är 5 millimeter, men på vissa ställen 1,5 meter snö. Och på vägen där vi stod var det en snödriva på över metern. Tack och lov för assistansförsäkringen tänkte vi och ringde. ”Det är många som ringer just nu så det kan ta ett tag…”
Vid det laget så hade vi en kö bakom oss på över 2 kilometer och vi var omskrivna på Aftonbladets hemsida som en ”havererad husbil som orsakade trafikkaos”. Men va fan, det var ju inte vårt fel – det var ju kärringen med sommardäck!
Trots allt var väl vi dom som hade det allra bäst i snöeländet, värmen hade vi slagit på så det gick ingen nöd på oss. Jimmy fick idén att koka kaffe till de andra som satt i bilarna och frös och Calle gick runt och bjöd, uppskattat av flera! Bland annat fick vi kontakt med en kvinna som bodde bara några hundra meter därifrån som sa att om vi behövde fick vi gärna övernatta hos dom! Tack – GÄRNA! Om vi nu kommer loss före våren…

Efter ett tag såg vi ljusen från bärgaren närma sig i backspeglarna. Äntligen. Några minuter senare ringde telefonen… Bärgaren hade också kört fast! Va fan gör vi nu?? En blandning mellan panik och uppgivenhet. Men ganska snart därefter kom ett par av traktens bönder till undsättning med rejäla traktorer och skopor och började gräva bort snön från vägen. Nu fanns det hopp!
Efter ett tag kom bärgaren loss och kunde ta sig fram till oss och börja dra, fast vi fick hjälpa till och skotta lite själva också. Halt och jävligt var det men på tredje försöket kom vi upp på vägen och började rulla. Det blev några hundra meters färd till Ravlunda där vi fick kvällsmacka med sill och ägg hemma hos det fantastiska kvinnan vi träffat i kön bakom oss och hennes man. Natten tillbringades på deras uppfart innan vi i extremt sakta mak rullade vidare till Simrishamn och Tobisvikens camping morgonen efter. Vi lämnade en flaska vin som tack på trappan! Vilka underbara människor det finns!

• 

• 

• 

Resten av påskhelgen i Simrishamn var betydligt lugnare, om än med rätt mycket regn och blötsnö. Hemresan gick utan problem, vädret var bättre men för säkerhets skull tog vi en annan väg. Vi kände oss ganska klara med Brösarps backar för den här gången. Österlen imponerade inte så värst mycket på oss den här gången, men vi bestämde oss redan på hemvägen för att ge det en ny chans när det var bättre väder!
Och av detta lär vi oss att ha respekt för snön – särskilt på Österlen!

• 

• 

•