Nu har vi äntligen påbörjat det vi egentligen åkte norrut för att göra… Vår tur på Vildmarksvägen, en vägsträcka mellan Strömsund och Vilhelmina. Inte närmaste vägen och inte heller den snabbaste, men absolut den mest sevärda. Hoppas och tror vi i alla fall.
Efter att ha lämnat Rörvattnet bakom oss tog vi oss via diverse skogsvägar till Strömsund som är ena änden på Vildmarksvägen. Planen för dagen var att ta sig till campingen i Gäddede, en bit in på Vildmarksvägen.
Vägen från Strömsund ut i vildmarken gick längs med sjöar och berg, bra vackert är det allt i Sverige! Men lite besvikna var vi över att inte få se en enda liten ren eller björn. De enda vilda djur vi fick se längs vägen var en rådjurshona och två kid. Absolut – väldigt söta, men det var ju annat vi ville se. Nåja, det finns ju fler chanser.
Campingen i Gäddede var faktiskt över förväntan, den låg vackert vid en sjö och var större än man kunde tro när man passerade downtown Gäddede på vägen till Campingen. Vad gäller Gäddede, vi snackar Ica, en mack, nån form av krog (av typen gå inte dit…) en diversehandel och – ja, det var ungefär det som fanns.
Jo, just ja. Höll på att glömma världens största skoter!
Det är väl det som är Gäddede. Ingen metropol, men en bra plats att börja eller sluta en tur på Vildmarksvägen! För er som mot förmodan (och Gud förbjude) inte har husvagn eller husbil att ta er runt i så finns det också ett pilgrimshotell här.
Det blev ett par promenader runt byn och längs vattnet för att sträcka på benen och för att rasta Doris. Vi gjorde ett tappert försök att fånga Sveriges, Norges och Sapmis flagga på en och samma bild, det gick sådär då vindgudarna inte var på vår sida och vi gav upp efter ett par försök. Det blev inte bättre än så här:
För vår del var Gäddede mest ett stopp på vägen, men campingen ligger onekligen vackert och har det man behöver, samt dessutom trevlig personal.
Vi höll på att glömma – I Gäddede finns en turistbyrå som är väldigt fin, med ett litet Naturum och väldigt trevlig personal! Passerar ni Gäddede så ta ett stopp där, det är klart sevärt!
Gott om knott var det också, även här.
Citronellaljus är tänkta att skrämma bort mygg som vi förstått det. Vad gäller knott verkar de inte har riktigt samma effekt, det var ett och annat knott som begick självmord i ljuset. Efter ett tag fick vi nog av flygfän och gick in i husbilen.
Trots den fortfarande ansenliga mängden knott vågade vi oss så småningom ut för att kolla in solnedgången som var bland de vackrare hittills!
För oss som bor i södra änden av Sverige är det lite svårt att vänja sig vid de ljusa kvällarna – och nätterna. Det blir liksom inte mörkt alls så här års. Men man får lov att krypa ner i sängen ändå efter ett tag. Tur att det finns bra mörkläggningsgardiner i husbilen.
På morgonen när vi vaknat och skulle till att äta frukost insåg vi att bordet stod i skuggan, fy så trist. Och knott-rikt. Men nöden är uppfinningarnas moder så vi tog helt enkelt bord och stolar och kånkade ner det till vattenkanten där vi avnjöt vår frukost innan vi tuffade vidare längs vildmarksvägen.
Nästa dagsetapp är tänkt att gå till Stekenjokk där vi ska göra något vi sällan gör… Fricampa!
Fortsättning följer!
